dumblondinea

Jag hittade något som jag tyckte var lite passande när jag studerade (oerhört ambitiöst) idag.

”Man har forskat i hur tankar kan påverka känslor och därmed beteenden, framför allt hur negativa eller orealistiska tankar kan skapa problem. Sålunda kan en person efter till exempel ett misslyckande tänka: ”jag är oduglig, jag kan inte göra någonting rätt” Om detta pågår under en längre tid, kommer dessa negativa tankar att påverka känslorna i depressiv riktning. Samtidigt kommer detta ofta att sänka ambitionsnivån varigenom chansen att vända nederlag till seger minska, något som i sin tur förstärker känslan av att vara värdelös.”

(Espen Jerlang – Utvecklingspsykologiska teorier 2008)

Det där är jag i ett nötskal, just de känslor som jag burit på under större delen av mitt liv. Och det känns bisarrt, för resten av kapitlet har jag väldigt svårt att relatera till, beteende psykologi – behavorism. Först kommer de med superbra tankar om att ALLT handlar om hur vi blir formade.. och mer eller mindre att vi skulle låta barnen växa upp på institioner för att inte bli förstörda av sina föräldrar.

”Det finns bara ett förnuftigt sätt att behandla barn. Behandla dem som vuxna.. Var alltid objektiv, vänlig men bestämd . Krama dem aldrig, kyss dem inte och låt dem aldrig sitta i knät. Om det är nödvändigt : kyss dem i pannan när ni säger god natt. Sträck fram handen till dem på morgonen.. Efter en veckas tid upptäcker man hur lätt det är att behandla barn objektivt och samtidigt vänligt. Man kommer att skämmas över hur vämjelikt och sentimentalt man hittills ha behandlat barn”

John B Watson – 1930

Där fick jag svaret! . Jag är alltså depressiv för att min mamma kramade mig och gav mig kärlek när jag växte upp?

Fast det kanske ligger något i det han säger, om min mamma inte hade älskat mig så hade jag inte blivit den jag är idag. Så om jag växt upp på det sättet så hade jag kanske blivit en iskall vuxen, målinriktad och redo att gå över lik för att få det jag vill? Lite lagom känslokall så jag sluppit bli deprimerad. Det är absolut en idé. Jag ska börja tillämpa den på mina katter för att se om de blir hårt arbetande individer totalt utan medkänsla.